Hur skapas neutronstjärna
•
Neutronstjärna
En neutronstjärna är ett av flera möjliga slut för en stjärna. När en stjärna i slutet av sitt liv stöter bort sina yttre lager inträffar en gravitationskollaps då stjärnans kvarvarande inre delar imploderar. Om stjärnan är så stor att den kvarvarande massan motsvarar 1,4–3 solmassor övergår den i en supernova. Återstoden blir en neutronstjärna som består av tätt packade neutroner, och övrigt material utspridda rester från supernovan.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]En typisk neutronstjärna är endast cirka 20 km i diameter, men har en massa motsvarande 1,4–3 solmassor. Detta innebär att neutronstjärnan har en densitet som är omkring 1 miljard ton per kubikcentimeter. Gravitationsfältet vid stjärnans yta är tvåhundra miljarder gånger starkare än på jorden, vilket ger en flykthastighet på ungefär 100 000 km/s, detta är ungefär 1/3 av ljusets hastighet. Ett fallande föremål skulle uppnå 6,5 miljoner km/h redan efter en meters fall.
Neutronst
•
Födelse: I rymden finns mycket små mängder av olika molekyler. Densiteten är så låg att den nästan inte går att mäta. Gravitationen drar förr eller senare ihop detta interstellära (inter = mellan, stellär = stjärna) rymddamm till en dammtuss, ungefär som under din säng. Detta moln kallas för nebulosa. Det packas tätare och tätare och till slut kommer trycket och värmen av all rörelse bli så hög att fusion startar. En stjärna är född. I en fusion slås atomer samman. I stjärnor slås väteatomer samman till helium. Heliumatomen väger mindre än väteatomerna. Den försvunna vikten har blivit mängder av energi. Nebulosor, rymdens stjärnfabriker, är väldigt stora. Om avståndet mellan solen och jorden motsvaras av 1 centimeter så är Orion-nebulosan över 8 kilometer i diameter.
Levnad: Tumregeln är att ju större stjärna desto kortare livslängd. Så länge det finns väte kvar är allt frid och fröjd. Vår sol består av 75 % väte och 25 % helium.
Stjärnors död: Dödskampen är olika beroen
•
Vi består alla av stjärnstoft producerade i stjärnor och kosmiska explosioner. De allra tyngsta grundämnena, så som guld, har man sett bevis på bildas när två neutronstjärnor krockar – i en kilonova. Men neutronstjärnorna själva bär fortfarande på en hel del mysterier. Nu har forskare vid Chalmers tekniska högskola lyckats vaska fram ytterligare ledtrådar till dessa extrema slutstadier av stjärnor.
– En neutronstjärna befinner sig i en sorts jämvikt mellan gravitationell kollaps och ett motverkande tryck från neutronerna, säger Christian Forssén, professor vid institutionen för fysik på Chalmers och medförfattare till studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Physics.
Men för att få en bättre förståelse kring egenskaperna hos dessa massiva objekt, måste man ha koll på krafterna som håller samman dem.
– Hur högt trycket är i en neutronstjärna kommer från egenskaper hos den starka kraften, och blir alltså direkt avgörande för storleken på en neutronstjärna