Hur länge mygga
•
Fakta om mygg, knott och svidknott
Myggor (Nematocera) är en underordning till tvåvingar (Diptera). När vi säger myggor borde vi egentligen säga stickmyggor (Culicidae), annars inkluderas även ändra flygfän som inte sticks, till exempel fjädermyggor och harkrankar.
I Sverige har vi 51 olika stickmyggor enligt Sveriges lantbruksuniversitet, 31 av dessa är av släktet Aedes. I Dalarna finns till exempel det vi kallar för översvämningsmygg (Aedes sticticus). Det riktiga namnet är vårsvämmygga men har i folkmun blivit benämnd som Kamikazemyggan. Den är verksam på dagtid och attackerar genom att störta rakt på sitt offer, därav smeknamnet Kamikaze. Ett annat släkte är Anopheles, som i folkmun kallas för Malariamyggan och som faktiskt finns i Sverige, 7 arter har påträffats men ingen bär på Malaria bakterien.
En annan stickmygga, den så kallade Tigermyggan (Aedes albopictus) finns inte i Sverige men har stor utspridning i tropikerna. Detta är en farlig mygga eftersom den kan sprida mång
•
Förebyggande åtgärder
Förebyggande (profylaktiska) åtgärder mot malaria består till exempel av att minska förekomsten av myggor. Det kan man bland annat göra med gifter, genom att plantera in fiskar som äter mygglarver eller plantera träd som dränerar fuktig mark.
Man bör se till att inte bli myggbiten. Använd myggmedel och kläder som täcker armar och ben. En annan viktig förebyggande åtgärd är att inta läkemedel mot malaria under vistelse i malariasmittat område.
Mer information hittar du här
Vårdguiden/Malaria Länk till annan webbplats.
Malarians livscykel
Malariaparasiterna (Plasmodium-arter) är encelliga djur, protozoer, av haemosporidernas grupp. De genomgår en komplicerad utveckling i myggan och når slutligen spottkörtlarna, innan de via saliven överförs till människan. Normalt tar denna utveckling två veckor.
En människan som blir stucken av en blodsugande Anopheles-mygga får i sig Plasmodium-sporozoiter via myggans saliv.
Sporozoiterna genomgår ett exerytrocyts
•
Text: Tom Arnbom
Efter några dagars vandrande kom vi äntligen fram till det mytomspunna Tavvavuoma, ett ofantligt myrområde norr om Kiruna. Vi förbluffades av mängden fåglar som dvärgbeckasiner, lappsparvar, brushanar, och det kröntes av en jaktfalk som svepte lågt över tälten. Verkligheten hade överträffat våra förväntningar. Just då kändes det som vi var i himmelriket, men efter några dagar med intensiv värme på över 25 grader plus befann vi oss snarare i helvetet.
De tusentals små stillastående vattendragen hade snabbt värmts upp, en enorm mängd mygg krängde sig samtidigt upp ur vattenpölarna och honorna behövde blod. Vårt blod. Surrandet var öronbedövande och vi höll på att bli galna. I panik gav vi oss iväg mot civilisationen. Trots att vi hade skyddande mössor där vi klippt hål för ögonen var huvudet fullt av kliande myggbett.
Jag glömmer det aldrig, och det dröjde hela 37 år innan jag återvände till de magiska myrarna i norr. Jag hade lärt mig läxan: anländ i månadss