Hur frisk är omöjligt
•
Våga ifrågasätta det ätstörda samhället
Anna filosoferar
Jag har länge funderat över språk, normer, förhållningssätt och hur vi agerar när det kommer till det ätstörda samhället. Vad vi säger till varandra, hur vi talar om mat, träning, kroppar – hur vi i vardagliga konversationer smyger in värderingar och normer. Hur vi tillsammans upprätthåller normer och hur vi tillsammans också kan bryta dem. Jag har börjat tänka mer på hur vi vuxna pratar med barn och hur det ätstörda samhället smyger sig in, jag hör det överallt. Vuxna som kommenterar hur mycket eller lite ett barn äter, hur barnet ser ut eller berättar för barnet vad den bör och inte bör stoppa i sig. Vad som är bra för kroppen och vad som är dåligt. Jag funderar över vad det gör med barnet, är det kanske bara värdefull information som vi vuxna behöver förmedla till våra barn eller är det skadligt? Var går gränsen?
Foto: Frisk & Fri
Ofta tänker jag att många kommentarer från vuxna till barn angående
•
Abstract
Ätstörningar är en allvarlig och omdiskuterad problematik som många ställer sig frågande till. En vanlig uppfattning är att det är omöjligt att bli frisk från en ätstörning och att den drabbade vill stanna kvar i tillståndet. Denna negativa, förutfattade mening kan bero på att forskningen om ätstörningar vanligtvis bedrivs utifrån ett patogent perspektiv. Forskningen har kunnat visa olika orsakssamband, bakomliggande faktorer och konsekvenser men de friskfaktorer som finns glöms bort. I denna studie genomfördes fyra stycken individuella intervjuer med kvinnor i åldrarna 20-29 år och som är under behandling för ätstörningar. Studiens syfte var att utifrån ett salutogent perspektiv belysa hur de upplever sitt välbefinnande och ser på sin framtid. Svaren behandlades med kvalitativ innehållsanalys. Informante
•
Att tänka positivt inte alltid så positivt
Kroppen har självläkande resurser och de går att stimulera med tankekraft. Men kan vi verkligen bli friskare bara genom att muntra upp oss? Vi har talat med forskarna som vill värna negativa känslor och varna för käcka uppmaningar.
– Ur ett evolutionärt perspektiv är det lätt att förstå varför båda anlagen finns kvar och är välspridda i befolkningen. Men optimister är ofta lite lättsammare att umgås med och det skulle kunna förklara varför befolkningen som helhet är viktad åt det optimistiska hållet. Vi vet att den som har en mycket realistisk bild av verkligheten ofta uppfattas som en dysterkvist. Vi vet också att människor i genomsnitt har en alltför positiv bild. Vi tror inte sjukdomar, skilsmässor och olyckor ska drabba oss i den utsträckning som de rent statistiskt gör, säger Mikael Landén.
Men överdriven optimism är skadlig. Den