Hur är en väteatom
•
Molekylbindning kallas också kovalent bindning eller elektronparbindning.
Vid molekylbindning delar atomen på en eller flera elektroner för att uppnå ädelgasstruktur. Hos grundämnen som har gasform vid rumstemperatur är det vanligt att dela på elektroner till exempel syre, kväve, väte, fluor och klor. Atomerna sitter då ihop två och två.
Bild: OskarUggla / UgglansNO ©
I exemplet ovan med väte nedan har atomkärnorna en proton. Varje väteatom har en valenselektron. Dessa två elektroner går runt båda atomkärnorna. Det innebär att båda väteatomerna får fullt yttersta skal eftersom de har elektronerna gemensamt. K-skalet är fullt med två elektroner. Detta kallas molekylbindning.
När atomer har molekylbindning är det alltid bara valenselektronerna som berörs. I den organiska kemin binds alltid atomerna ihop med molekylbindning. Vanligtvis visas bindningarna med streck. Varje streck motsvaras av två valenselektroner d.v.s. en molekylbindning. Vätet har en valenselektron
•
JohanMatteFysik
Kvanthypotesen
En atom kan bara sända ut eller ta emot energi i bestämda portioner eller kvanta.
$W=hf$, Energin ($W$) är lika med Plancks konstant ($h=6.626 \cdot 10^{-34}$) multiplicerat mer frekvensen $f$.
Bohrs modell av väteatomen kallas också skalmodellen, han föreställde sig en atom som bilden nedan.
Kolla även in denna korta video som visar väteatomens spektrallinjer och hur de uppkommer.
Väteatomens elektron, och alla andra atomers elektroner också för den delen, kan exciteras. Detta innebär att de tillförs ett energikvanta (en foton) med tillräckligt stor energi för att "lyfta upp" elektronen ett eller flera energisteg. Elektronerna vill hela tiden befinna sig i sitt grundtillstånd, därför kommer de nästan omedelbart att hoppa tillbaka dit och då gör de sig av med den energi som de precis fått i form av av elektromagnetisk strålning. Beroende på hur stort tillbakahoppet är, blir strålningen som den skickar ut olika energirik. Ju mer en
•
Väte
- För andra betydelser, se Väte (olika betydelser).
| Väte | |||||||||||
Lila glöd i sitt plasmatillstånd Emissionsspektrum | |||||||||||
| Generella egenskaper | |||||||||||
| Relativ atommassa | 1,008 (1,00784–1,00811)[1][2]u | ||||||||||
| Utseende | Färglös i gasform | ||||||||||
| Allotroper | Diväte (H2) | ||||||||||
| Fysikaliska egenskaper | |||||||||||
| Densitet | 0,08988[3] g/dm3(0 °C; 101,325 kPa) | ||||||||||
| – flytande, vid smältpunkten | 70 g/dm3 (fast: 76,3 g/dm3) | ||||||||||
| – flytande, vid kokpunkten | 70,99 g/dm3 | ||||||||||
| Aggregationstillstånd | Gas | ||||||||||
| Smältpunkt | 13,99 K (−259,16 °C) | ||||||||||
| Kokpunkt | 20,271 K (−252,879 °C) | ||||||||||
| Trippelpunkt | 13,8033 K (−259,3467 °C) 7,041 kPa | ||||||||||
| Kritisk punkt | 32,938 K (−240,212 °C) 1,2858 MPa | ||||||||||
| Molvolym | 22,42 × 10−3m³/mol | ||||||||||
| Smältvärme | 0,05868 kJ/mol | ||||||||||
| Ångbildningsvärme | 0,44936 kJ/mol | ||||||||||
| Specifik värmekapacitet | 14 304 J/(kg × K) | ||||||||||
| Molär värmekapacitet | 28,836 J/(mol × K) | ||||||||||
| |||||||||||
| Atomära egenskaper | |||||||||||
| Atomradie | 2
| ||||||||||