Hur gör man bomullskrut


  • Svavelsyra
  • Bonyl sprängämne
  • Salpetersyra
  • hur gör man bomullskrut
  • Bomullskrut

    Den schewizisk-tyska kemisten Christian Schönbein experimenterade med så skilda saker som bränsleceller, sprängämnen och oxideringsprocesser. Han upptäckte ozon, nitrosackarin, kollodium och genom ett misstag också bomullskrut eller nitrocellulosa.

    Trots att hans hustru hade förbjudit honom, gjorde han experiment på köksbordet. År 1845 sprätte han av misstag en blandning av salpetersyra och svavelsyra på bordet, och torkade upp det med det som fanns närmast till hands, hustruns bomullsförkläde. Han hängde upp det ovanför spisen att torka, men efter bara några minuter sade det ”poff” och förklädet exploderade till intet, utan att lämna efter sig väldigt mycket aska eller rök.

    Bomullskrut upptäcktes nästan samtidigt också på andra håll i Europa, och det utvecklades snabbt för krigsbruk. Tyvärr hade det en benägenhet att självantändas och flera fabriker förstördes av det. Bomullskrutet var trots allt viktigt för att man senare skulle upptäcka och uppfinna nitroglycerin o

    Bomullskrut

    Bomullskrut, även kallat nitrocellulosakrut och högnitrerad cellulosa, är triestern av cellulosanitrat[1] och ett kraftigt brisant sprängämne. Som drivmedel, krut för eldvapen, blir det användbart först efter gelatinering med till exempel eteralkohol (eter blandat med alkohol) eller nitroglycerin. Bomullskrut ingår som aktiv beståndsdel i de flesta kemiska krut.

    1832 upptäckte Henri Braconnot genom att behandla stärkelse med salpetersyra ett explosivt ämne som han döpte till xyloidin. Sex år senare, 1838, framställde den franske kemisten Théophile-Jules Pelouze ett snarlikt ämne vid liknande försök med bomull, vilket blev grunden för bomullskrutets upptäckt. De första försöken att använda nitrocellulosa som sprängämne gjordes 1846 samtidigt av den tysk-schweiziske kemisten Christian Friedrich Schönbein och den tyske kemisten och fysikern Rudolf Christian Böttger. Därefter följde försök att använda det som ersättningsmedel för svartkrutet både som sprängm

    Kordit

    Kordit är ett sprängämne bestående av nitroglycerin, bomullskrut och bindmedel som ersatte svartkrut i militärt bruk eftersom förbränningsprodukterna är gasformiga med en minimal mängd sot. Det möjliggör långa skjutserier utan att vapnet behöver rengöras och att man slipper rökutveckling som röjer skyttens position. Under svartkrutstiden bildade kanonröken vid vindstilla en rent fysisk krigsdimma som gjorde det svårt att skilja på vän och fiende på slagfältet, detta slapp man med kordit.

    Precis som svartkrut är bomullskrut ett långsamt sprängämne, det frigör sin energi under tiden projektilen rör sig framåt i eldröret, och inte på en gång vilket skulle få vapnet att explodera. Tillsatsen nitroglycerin gör kordit mindre benäget att ta upp fukt från luften och ökar därför patronernas hållbarhet jämfört med om de hade varit laddade med rent bomullskrut.

    Kordit är det svenska namnet på krutet, som annars kallas NC-krut. Det uppfanns av engelsmännen Frederick Abel och J