Stjärnfall hur ofta
•
Nu faller stjärnorna
De kallas för stjärnfall, men det vi egentligen ser är små sandkorn eller mindre stenar som hettas upp högt uppe i atmosfären, något vi dödliga där nere på jorden uppfattar som ljusa streck över natthimlen.
Rymdgruset, så kallade meteorider, har ofta färdats i miljoner eller miljarder år innan de fångas upp av jordens gravitation när den passerar genom grusets bana under dess årliga färd runt solen.
Många, men inte alla, meteorsvärmar är alltså återkommande fenomen och starkaste av dem alla är Geminiderna som jorden passerar genom just nu. Den aktiva perioden varar 7–17 december, med ett maximum 12-14 december. Natten mot den 14 december anses av många förståsigpåare vara bäst för att se många stjärnfall. Rekordet ligger på runt 120–160 observerade meteorer per timme, även om 10–80 stjärnfall under en timme är mer normalt.
Namnet kommer av att svärmen tycks komma från stjärnbilden Tvillingarna, gemini på latin, även om de nästan kan beskådas var som helst på
•
Meteoriter
En klar och mörk natt kan man se ”fallande stjärnor” eller ”stjärnskott”. Detta är meteorer eller bolider som de kallas. Dessa plötsligt uppdykande, lysande streck över himlavalvet består av glödande/brinnande stenpartiklar som faller genom jordatmosfären och hettas upp av friktionsvärmen.
Vad händer vid ett meteoritnedfall?
En meteorit från Hessleskuren visar en stor kontrast mellan den mörka, ganska blanka smältskorpan och det ljusa, opåverkade innanmätet. I högerkanten syns också rundade, tumavtrycksliknande former, så kallade regmaglypter. Ur Evolutionsmuseets samlingar, Uppsala universitet.
Foto: Carl-Erik Alnavik, SGU.
Merparten av de partiklar (sten, grus, block, sand eller damm) som fångas in av jordens dragningskraft förintas under färden genom atmosfären och kommer aldrig landa på jordytan. Förs
•
Perseiderna
Perseiderna är ett meteorregn med störst aktivitet omkring den 12 augusti varje år, orsakad av kometenSwift-Tuttle. Perseiderna har fått sitt namn eftersom den punkt på himlen som de ser ut att komma från, den så kallade radianten, ligger inom stjärnbildenPerseus. Perseiderna är den meteorsvärm som är mest observerad på norra stjärnhimlen. Den var särskilt aktiv 1993, när cirka 300 meteorer per timme kunde observeras under maximum.[1]
Meteorregnet inträffar när jorden skär banan för kometenSwift-Tuttle. Längs med banan sträcker sig ett "meteormoln" (det så kallade Perseidmolnet) av partiklar som har frigjorts från kometen. Det mesta av stoftet i molnet idag är ungefär tusen år gammalt, men det finns en yngre del av molnet som härstammar från en ström som lossnade från kometen 1862. Hastigheten hos meteorer från denna del är betydligt högre än genomsnittet. Meteorerna är oftast mycket små – i storlek med sandkorn – och pulvriseras av friktionen mot vår atmos