Hur smakar barkbröd
•
Vi har just lånat en härlig film om naturens fantastiska möjligheter till mat och medicin. Den finns att låna här på biblioteket i Vilhelmina. Det är Laila Spik som berättar om alla möjliga växter och tekniker hon lärt sig under sin uppväxt i Sapmi. Filmen finns också att köpa på hennes hemsida: http://lailaspik.vingar.se/
Filmen tar upp olika träd, bär, örter och växter och även svamp och jordkällare. Bra grejor alltihop. Vi har tittat på den 2 gånger för den är så "matnyttig". Men sonen blev alldeles till sig redan efter första avsnittet om barkmjöl och att baka bröd. Och tallbark är ju inte direkt någon bristvara, så under den följande halvtimman hann vi plocka bark, mala till mjöl och sätta en deg. Snart är det dags för utbak och gräddning.
Degen luktar som träslöjd
•
Nödbröd
I ortens mål har ordet svagår betecknat missväxtår. År då skörden var bra omnämnas som godår. ---
Nödbröd kallades det bröd som tillreddes under svagår oberoende av vad det var gjort av. Som ersättning för mjöl har använts: skav, rovor, potatis, halm, vitmåssa och mäsk. Dessa ersättningsmedel användes årligen tills omkring 1850 härefter bara under svagår: sista gången som förekommit är 1868. ---
Bark: som födoämne för människor användes enbart tallbark=skav. ---
Barkens insamling och behandling: Slät furubark kallas gladbark och skrovlig grovbark. Att taga furubark kallas löp skavä. Man följdes åt i byalag till barktäkt, efter storskiftet 1846 tog man bark var och en på sitt. Träden fälldes med hjälp av yxa merendels hjälptes två man åt om ett träd de höggo från var sin sida, stubbarna blevo omkring en meter höga, man tog de slätaste och kvistrenaste man fick tag i, särskilt hedskog. Först efter att man fällt omkull det de ansågo sig behöva barkades träden, i detta arbet
•
Från nödproviant till delikatess
Det som förr var en ingrediens i nödproviant har blivit en delikatess.
I mitten av 90-talet skulle Ingrid Ölund tillsammans med väninnor baka bröd till Skogsnolia, en mässa för folk inom skogsbranschen.
Ingrid tänkte att barkbröd skulle passa bra och gjorde ett försök.
Det föll så väl ut att Ingrid sedan dess fortsatt att baka och utveckla sitt barkbröd.
– Jag har egen skog så jag brukar själv gå ut och fälla lämpliga tallar som jag sen barkar så att jag kommer åt innerbarken. Sen blötlägger jag innerbarken flera gånger innan jag torkar och rostar den. Sen mals barken ner till mjöl.
Ingrid känner inte till att någon annan i trakten bakar barkbröd fastän intresset för brödet har ökat den sista tiden. Ingrids bageri ligger längs Höga kustens turistväg och hon upplever att sommarturisterna, framför allt de från storstäderna köper brödet, även om det är dyrare än vanligt tunnbröd.
– Tänk att få äta en produkt som gjorts från grunden. Utan tillsats